Barnen möts i kyrkan

Att vara 9-år och flytta till en ö, byta skola och träffa nya vänner är inte en självskriven sak.  Att lämna sina gamla vänner och den trygghet man byggt upp är en sorg i sig. Att alltid ligga steget efter alla sina klasskamrater i början är lite skrämmande. När vi för 3 år sedan bosatte oss här på ön för gott var den en spänd son jag hade som gick rakryggad in på skolgården i Gårdby.

En härlig byskola med 170 elever. En skola vi bara hade hört gott om. Redan efter de första dagarna hade Axel ( min son ) fått nya vänner och kände sig väldigt välkommen. Men att bara stanna där och tro att allt löser sig av sig själv ska man inte göra. För livet är så mycket mer än bara tiden i skolan för våra barn. Det finns också en fritid som skall fyllas.

Väldigt tidigt förstod jag att många av barnen på sydöstra sidan av ön möttes i kyrkan. Jag var inte sen att anmäla Axel till denna aktivitet. En verksamhet där det pysslas, bakas, sjungs, leks och samtalas om livet. En verksamhet som blivit otroligt viktig för Axel.

Barnen möts i kyrkan 1 gång i veckan. Ingen av tillfällena är den samma. Härliga ledare som står med båda fötterna på jorden. Mycket glädje och spännande upptåg.

Jag är så imponerad av Svenska Kyrkans verksamhet här på södra Öland. Vilket otroligt engagemang för våra barn de har. De anordnar så mycket för barnen att jag bara kan känna tacksamhet.

Alla är välkomna och det kostar inget. Här handlar det inte om vem som är bäst eller har talang för något. Här kan alla vara precis som man är.

Det är inte bara barnen som får ut något av denna aktivitet. Vi föräldrar, syskon, morföräldrar bjuds in vid flera tillfällen på grillkvällar, tacosmys, julpyssel, gudstjänster mm. Ja listan kan göras lång.

Varje höst anordnas det läger där de som vill kan åka iväg på 2 oförglömliga dagar.

Jag är så stolt och tacksam att Axel får vara en del av denna verksamhet. En verksamhet där det finns en mening och det stannas upp för samtal. Något som lätt glöms bort i detta stressade digitalsamhälle det blivit.

Axel fick lära känna sina skol- och klasskamrater på ett annat vis utanför skolan och det har varit väldigt avgörande för hans första tid här på ön.

Tack Svenska kyrkan för ert fina arbete. // Linda

 

 

 

Lämna kommentar (1 st) Dela inlägget: