Det är med stor sorg jag passerar den numera övergivna campingen i centrala Mörbylånga. Entrén jag möter ger mig ett dubbelt budskap. Är det öppet eller stängt det är frågan.

Det är tufft att bedriva verksamhet på Öland men när jag går här med kameran känns det mer som man bara lämnat campingen till sitt egna öde. Campingen ligger fint utmed vattnet och skulle kunna blomstra något otroligt.

Jag har förstått att det har satsat på el-platser och villavagnar allt för att ge ett stort utbud. Nu står de där i sin ensamhet.

 

Utemöblerna står uppstaplade och bara väntar på att någon skall ge dom lite kärlek.

På hela campingen har gräset fått leva fritt. Säkert till glädje för krypande och slingrande fä men jag blir bara ledsen. Här och där står det till och med övergivna husvagnar. De skvallrar om glada rop och upplevelser men nu har färgen på vagnarna blekts bort med sin stolthet.

Innan jag lämnar campingen med kameran besöker jag det som för mig är det roligaste med att campa, minigolfbanan. Som ni förstår har även den glömts bort. Mattorna har mist sin glans och det är allt för längesen några bollar flugit fram.

Även om campingen har lämnats åt sitt öde och faktiskt är en liten skamfläck i samhället så väcker den mitt fotografiska intresse.

Jag hoppas verkligen att någon vill ta fram röjsågen, penslen och hammaren och ge nytt liv i campingen.

Kram Linda