Omstart eller nystart

Att driva företag på en liten ö kan många gånger vara fantastiskt samt en otrolig utmaning. Oavsett om du är en stor aktör eller en liten. Jag som liten företagare tappade det helt förra våren när pandemin slog mot oss alla. Nu är det dags för en omstart eller kanske till och med nystart.

Mars 2020 och hela året för den delen lär vi alla komma ihåg. Det var då hela världen stannade på en och samma gång. Jag hade en näst intill fullbokad kalender och hade en härlig känsla att nu rullar det på ordentligt. Kanske jag till och med hann slappna av lite innan allt inom 1 vecka avbokades. Allt blev tomt. I samma veva blev jag permitterad från min anställning som jag också har. Jag fick massor av tid men hamnade i något komaliknande tillstånd och det tog stopp.

Tyvärr hamnade kameran på hyllan ett tag.

Det var kanske en mening med det. För jag har passat på att andas ordentligt och fundera på vad vill jag med mitt fotograferande. Resultatmässigt blev 2020 en katastrof. Istället för att deppa över ett resultat väljer jag att se det som att det finns någon mening med det.

Create the things you wish existed

Nu får jag chansen till en omstart eller nystart. Det är kanske något nytt jag skall göra istället. Förverkliga de där drömmarna jag allt för länge haft. Ta mitt fotograferande till en annan nivå.

Jag ska låta drömmarna, tankarna snurra någon vecka till sen tar jag ett beslut var min nya väg ska leda.

Visst är det spännande att våga testa något annat?

Självklart kommer jag dela med mig av mina tankar och drömmar så snart jag kan.

 

 

Lämna kommentar Dela inlägget:

Familjelivet

Vardagen, pusslet, gummistövlarna, blöjorna, julklapparna, fritidsaktiviteterna, kalasen, lördagsgodiset men också tryggheten och såklart oredan. Ja, ni vet – Kärt barn har många namn! Familjelivet kan vara svårt ibland som entreprenör men det kan också vara en otrolig fördel.

Hemma hos oss finns två små barn. Vincent (6år) har börjat förskoleklass iår och lillasyster Signe (2år). Signe går på förskolan. Dom är två helt olika barn även om dom kan vara rätt lika till utseendet. Vincent grubblar och funderar men är också väldigt dramatisk. Han är så godhjärtad och vill alla väl. Vincent är även väldigt kreativ och blir lätt uttråkad (som sin mor..) 

Signe däremot har mycket skinn på näsan, vi brukar skoja och säga att hon förmodligen kommer flytta hemifrån när hon fyllt 10år, för ibland känns vi nästan överflödiga. Behöver hon något så fixar hon det. Hon har alltid gjort sig förstådd och kan det mesta trots sin ringa ålder. 

Även om jag i stort sett alltid varit egen företagare så har det känts ännu viktigare när barn kom. Tiden springer iväg och dom växer upp så snabbt, jag vill finnas på plats hela tiden och inte missa något. Dom är det finaste jag har och jag vill aldrig någonsin ta dom för givet. 

Jag vill också lära mina barn att gå sin egna väg – gör det ni tror på och som ger er energi och lycka. Fastna inte i ekorrehjulet om det inte är där ni vill vara. Våga kämpa för era drömmar – självklart kommer vägen vara tuff men ge inte upp!

 

Kram Madeleine

 

Lämna kommentar Dela inlägget:

Min krokiga väg till Öland

Ni vet säkert att vägen till Öland är över den förhållandevis raka Ölandsbron. Men min väg till Öland har varit allt annat än rak och det skall detta blogginlägg handla om.

Jag tar det från början. I den lilla byn Varnhem mellan Skara och Skövde i Västra Götaland föddes jag 1977 och döptes till Linda Johansson. Jag växte upp i denna lilla by, i ett vackert stort hus på en bergssluttning. Magisk utsikt över Varnhems klosterkyrka hade jag och det är nog det enda kända i denna by.
Efter 6 år i grundskolan i Varnhem var det dags att ta bussen in till Skara och högstadiet. Jag var aldrig någon innetjej utan snarare en hackkycklling genom min skoltid. Mina prov var mer röda fel, än blåa rätt. Däremot efter ett allvarligt samtal med fritidsledaren på skolan började jag inse att jag kunde jag också.
Jag förflyttade mig från de coola grabbarna i rökrutan till pluggböckerna på biblioteket. Efter några avverkade pojkvänner genom gymnasiet tog jag studenten 1996.

Lilla Linda

Samma år 1996 tar vägen mig till Växjö för 3 års studier på Växjö universitet. Jag har under min tid i Varnhem nu bytt namn till Linda Bäckström Johansson. Det är en augustidag jag flyttar hemifrån och kommer aldrig åter. Jag fann kärleken i Anders efter en kväll på en dansbansgala och jag blev kvar. 1999 firar jag av 3 års pluggande och en kandidatexamen i socialt arbete. Nu började vuxenlivet på allvar. Jag fick mitt första fasta anställning som enhetschef inom äldreomsorgen och jag kände mig så vuxen.

Jag var 22 år och trodde jag visst allt om livet. I 9 år lever livet på här. Jag testar på hus, husvagn, lägenhet, företagande, förlovning och massor av härliga upptåg. Det är en period av stor lycka i mitt liv. Men efter många härliga år väljer Anders och jag att gå skilda vägar. I mitt hjärta kommer han alltid finnas kvar. För finare man får man leta efter.

Vi befinner oss nu i maj 2006. Det är här jag möter mannen som jag för alltid kommer vara kopplad till. Under ett kort passionerat förhållande blir jag med barn. Jag är 29 år och har längtat efter barn sen jag var 20:e. Jag blir gravid med en gift man. Denna historia kommer jag säkert återkomma till i ett annat inlägg men att skaffa barn med en redan gift man är inget jag rekommenderar. Det blir många tuffa nätter och jag fick inse att jag skulle bli ensamstående mamma i april 2007.
Simon som mannen jag träffade heter kommer jag alltid älska för han är pappa till min son. Men lika passionerat vårt förhållandet började lika platt fall slutade det.

Axel nyfödd.

2007 i april så kom han. Mitt allt Axel. 4300 gram och 57 cm lång kille kom han instormande i mitt liv. Med stöd av mina föräldrar som då bodde kvar i Varnhem och fantastiska vänner börjar mitt liv som mamma. Det är självklart en tid av med mycket lycka men framförallt en tid med mycket kämpande. Jag lever en kort tid med en man vid namn Rolf och hans 2 barn.
Jag testar på familjelivet i ett radhus men inser snart att det kommer aldrig funka. Så jag som återigen bytt namn till Linda Börjesdotter Bäckström tar sonen under armen och börjar om igen själv. Ett kort tid i en lägenhet i Växjö för att sedan hamna på en gård på landet.

Vi är nu framme i Jan 2012 och jag och min Axel har landat. Vi skapade oss nya rutiner och jag jobbde som distriktskonsultent på IOGT-NTO. Jag kände ett visst lugn i kroppen men något saknades.

Redan när Axel var 4 månader träffade jag en man som tog mitt hjärta men som jag fick vänta på ända till 2012. Efter att levt i några förhållande kände jag att jag hade träffat mitt livs kärlek Cristian. Det kom att bli härliga år med resor, giftemål, sommarstuga på Öland, lägenhet i Rom, fotograferande, hund, bilar mm. Tror det eller ej men jag bytte ju namn också till Linda Börjesdotter Bäckström Brolin.
Ni har ju säkert förstått nu att jag inte som alla andra. Jag är mig själv i alla lägen och försöker att alltid se vägen framåt. Men att hoppa runt och flänga mellan Rom, Öland och gården utanför Växjö blev för mycket så 2016 gick flyttlasset till Öland för gått.

Mitt älskade hem

Jag minns än idag känslan när jag åkte över bron med det sista flyttlasset. Luften gick ur mig och jag hade äntligen landat hemma. Öland är mitt hem, min ö och här ville jag bo.

Jag trodde verkligen att nu kan det inte bli mer berg och dalbana. Men så fel jag hade. I Jan 2018 drabbas jag av en kronisk sjukdom som slog omkull mig totalt. En yrselsjukdom som även tog min hörsel på vänstra örat. Det blev ett tufft år för mig och familjen. Det blev så tufft så att min kärlek valde att gå åt ett annat håll. Han hittade en ny kvinna och i Feb 2019 valde vi att dela på oss.

Vi ligger just nu i skilsmässa och kommer framåt våren 2020 vara skilda för gott. Jag däremot är kvar på ön. För även om vägen hit varit upp och ner och haft massor av prövningar så är jag numera en flicka på Öland. Jag bor kvar i vårt härliga hus med min Axel och ser ljust på framtiden.

Livet väg går upp och ner

Det skall bli underbart att få dela med mig av mitt liv till er. För som ni förstår så är det inte en raksträcka utan fullt av upp och nedgångar. Detta kommer ni får ta del av i denna blogg tillsammans med mina Ölandsvänner Marianne och Madeleine. För även deras liv går upp och ner precis som ditt säkert gör.

Stor Kram

Linda ( som fortfarande heter Börjesdotter Bäckström Brolin )

 

Lämna kommentar (2 st) Dela inlägget:

Att veta vad man ska bli när man blir stor?

Hur kan man säkert veta detta? För vissa människor tycks detta vara så självklart, dom visste redan på högstadiet vad dom skulle välja för yrke och vägen vara utstakad. Några hade ingen aning och för några är inte yrket så viktigt utan tryggheten i att man har ett arbete att gå till och en inkomst den 25e varje månad. 

Jag är nu 32år ung och varje vecka kan jag bli inspirerad av nya yrken, affärsidéer, projekt och företag.

Hur ska man kunna välja ett när det finns så många?!

Född och uppvuxen med hästar har dessa alltid varit en stor del av mitt liv. Jag valde gymnasielinje för hästarnas skull och kort efter studenten flyttade jag ner till Holland för att jobba som elev och ryttare i ett stort dressyrstall. En lärorik och spännande tid. Väl hemma i Sverige igen startade jag ett eget företag. Jag bedrev utbildning av hästar och ponnyer under många år. Fler och fler ryttare med egna hästar började också träna för mig. Ingen dag var den andra lik och jag kunde styra mina dagar själv. Vilken frihet. 

För tre år sedan var jag gravid med mitt andra barn. Jag har problematiska graviditeter och är till största del sängliggandes. Jag saknade stallet och hästarna och behövde stimulans i min tråkiga vardag. Datorn var det enda jag kunde arbeta med trots en droppslang i armen så jag beslöt mig för att starta en e-handel. 

Tänk vilken idé! Jag gör en hemsida – hittar lite produkter att sälja och beställningarna rullar in. Ett sånt där jobb som man drömmer om där pengarna kommer i massor men jag inte behöver göra nått mer än skicka lite paket. Suveränt! Alla borde äga en e-handel.

E-handel får det bli!

Jag gjorde en fin hemsida och hittade unika produkter. La upp produkterna på hemsidan och beställde hem emballage så jag var redo nu när beställningarna skulle börja rulla in! 

Inget hände. För att starta upp en e-handel krävdes inte så mycket jobb. För att driva en e-handel som lockar mycket trafik och dessutom potentiella kunder krävdes kunskap, engagemang, envishet, tålamod och vilja. Jag hade nog bara envishet.

Den största utmaningen med att driva ett eget bolag det är att vara chef, ekonomiansvarig, inköpare, marknadsförare, social media ansvarig, lagerpersonal, kundtjänst och SEO manager samtidigt. Företaget behöver en bra grund att stå på och när jag själv är grunden så kan det bli svettigt! Som att tävla i en stafett där jag är ensam i mitt lag mot andra kompletta lag. 

Men ju mer man lär sig om varje individuell del så inser man, dels hur mycket mer man måste lära sig förstås, hur spännande och intressant varje del för sig är. Så när jag får frågan vad jag egentligen jobbar med – så vet jag i ärlighetens namn inte. Jag är allt det ovannämnda, småbarnsmor, ridlärare, webbutvecklare och nån form av hemmafru däremellan. 

Välkomna till min vardag – Ni kommer få veta mer!
Kram Madeleine

Lämna kommentar (2 st) Dela inlägget:

Ölandsflickorna är äntligen här

Välkommen till vår värld.

Vi Marianne, Linda och Madeleine är Ölandsflickorna. Vi är 3 flickor i varierande ålder som vill dela med oss av vårt liv här på Öland. Här på bloggen kommer ni få följa oss i vår vardag och i vårt företagande. Vi kommer bjuda på tips, trix och inspirera er med våra liv. Det kommer vara högt och lågt, lätt och svårt.

I de kommande inläggen kommer vi presentera oss själva lite mer.

Marianne
Linda
Madeleine

Välkomna.

 

Lämna kommentar (2 st) Dela inlägget: